Jag har använt mig av fyra olika manuskript från 13- och 14-hundratalen. För en svenska så är den engelska som användes då tämligen lättillgänglig, om något verkar svårbegripligt så brukar det bli lättare om man läser det högt. Dels så löser detta problemet med den variabla stavningen, men det låter en också ``höra'' att många av de ord som används i källorna men inte i modern engelska är ord som fortfarande finns i svenskan.